MAXFIELD EVITA MY FLOWERING HYACINTH
 

Irma föddes på kenneln i slutet av november 2005. Hon och hennes fyra syskon var resultatet av ett samarbete mellan mig och Eva på kennel Matevas i Råneå. Då Eva beslutat sig för att sluta med uppfödning av field spaniels så frågade jag om jag kunde få låna hennes avelstik Matevas Cizeta Moroder "Lina" för en kull valpar hos mig. Eva sa ”ja” och Lina reste med flyg ner till Landvetters flygplats.

Kort därefter så började hon löpa och parades med Winterbourne Black Velvet "Ossian". När valparna väl var födda, visade det sig att Lina inte hade mjölk till sina små och vi fick handmata dem med nappflaska. Då vi för ovanlighetens skull hade två kullar på samma gång på kenneln var det därför naturligt att låta Maxfield Pocahontas "Fanny" överta de små när hennes egna blivit sex veckor gamla. Fanny gav di till Linas valpar i drygt en vecka och det var till stor hjälp för oss. Därefter var de stora nog att börja äta själva. Det fanns två tikar i kullen och syster Enya reste till kennel Quibblés i Finland medan Irma stannade hos oss! Irma fick namnet efter Amelias favorithäst i stallet vid den tiden.

Irma... hon har alltid varit en speciell hund för oss. Hon var pratsam mer än resten av gänget och kunde svara med långa och många ljud och läten när man ”frågar” henne något! Hon har alltid älskat vatten och att simma i havet. Att gå med nosen i backen följandes ett spår – det var hennes passion. Så på viltspårskursen trivdes hon verkligen! Ibland visade Irma det sällsynta ”fieldleendet” som är så härligt att se. Utställningsringen var inte lika populär då Irma var sorten som trivdes bäst med sin egen familj och dem hon känner. Hon visades av den anledningen ytterst sparsamt i ringen. Men den utställning som vi med stolthet minns är det år hon tilldelades ”Bästa flerfärgade field spaniel” personligen av Mrs Pamela Rowlands på Field Specialen 2007. Det var en stor ära för oss att Irma vann det!

Irma med Mrs Pamela Rowland

Irma har haft två valpkullar. Den första kullen med Maxfield Dante som resulterade i tre valpar: Cliff, Gloria och Guinness.
Den andra kullen var med Winterbourne Mellow Yellow "Jonathan" och där blev det endast en valp, lille Harry.

Irma insjuknade i hypotyreodism någon gång vid tiden för andra kullen, vi vet inte exakt när... men hon tappade en del päls när hon var dräktig vilket inte i sig är ovanligt. Men efter kullen återhämtade hon sig inte utan blev istället allt mer trött och pälsen föll. Vi förstod att något inte stod rätt till och kontaktade hudspecialisten på Västra Djursjukhuset. Han tyckte att Irma var skolexemplet för hur en hund med den sjukdomen ser ut. Det var, i hennes fall, hypofysen som arbetade på högvarv med att försöka hjälpa upp att sköldkörteln fungerade dåligt. Så från den dagen har Irma ätit medicin morgon och kväll. Det gick ganska fort för henne att återhämta sig och få tillbaka sin mjuka silkeslena päls och även orken. Samtidigt upplevde vi att hennes personlighet förändrades under sjukdomen och att hon blev mer ”grinig” eller lättstött även om hon oftast var go och glad. Flera olika händelser ledde till slut fram till beslutet att Irma skulle få somna in. Med outsägligt stor sorg i hjärtat hos oss alla i familjen! Tack för de fina år vi ändå fick tillsammans!

E: Winterbourne Black Velvet
U: Matévas Cizeta Moroder

Höfter A och ögon UA
CK på utställning